Vem berättar sagan om vårdcentralen?

Besöker en av våra vårdcentraler och funderar över berättelsen om denna solbelysta byggnad med utsikt över sörmländsk grönska och vatten. I mitt huvud är det historien om ett av Sörmlands 25 närsjukhus där vi får vård och stöd från vaggan till graven.

Många av oss som arbetar med kommunikation ser hur vi människor idag som alltid får sammanhang och mening i våra liv genom berättelser, historier, sagor och myter. Vi fogar samman intryck i en never-ending-story med grunddrag som alla känner igen. Ond mot god, stor mot liten är grundbegrepp, ibland är slutet lyckligt, ibland är sagan en tragedi. I Egypten vann de små och god mot det stora onda, i Grekland är historien inte riktigt färdig; vem är ond och vem är god? Kampen om berättelsen präglar både journalistik, reklam och politik.

Berättelsen om sjukvården handlar tyvärr oftast om tre enkla teman; pengar, köer och driftsform. Viktigt, men inte viktigast. I brist på sagan om vårdens innehåll tar vi till vår egen erfarenhet från långt tillbaka. Min saga handlar om provinsialläkaren i Älvsbyn som sydde ihop såret i brorsans panna och om sjukhuset i Boden. Dit åkte man när man hade kräfta, blindtarm eller födde barn. Min sjukvårdsberättelse har inte mycket samband med dagens hälso- och sjukvård, tänker jag utanför vårdcentralen.

Här inne finns mödravård och barnavård, här kan du ta prover och det finns specialister och behandling för diabetes, hjärtsvikt, KOL, sårvård, inkontinens, demens, depression. Du kan förebygga sjukdom genom att vaccinera dig eller få råd om kost, motion, rökning och droger. Efter en sjukdom får du hjälp att komma tillbaka av sjukgymnaster, psykologer och arbetsterapeuter. På gamla dar kan doktorn hjälpa dig att få kommunens hemsjukvård och när du inte klarar dig hemma längre finns äldreboendet vägg i vägg med vårdcentralen.

Mycket av det som idag görs på vårdcentralen kunde inte göras alls på sjukhus när jag växte upp. Det som då kallades långvård är idag vård hemma i patienternas egna lägenheter på äldreboende.

Visst behövs fortfarande sjukhus. Specialkunskaperna blir allt mer speciella, ibland kan du bara få den kunskapen på ett ställe i Sverige och på sikt pratar vi om att hela Europa blir upptagningsområde för vissa sjukdomar.
Men dom flesta av oss har ganska vanliga, enkla sjukdomar med kända mediciner och behandlingar. Då är det tryggt att vi har våra "närsjukhus" så väl spridda över Sörmland.

Men vårdcentralerna behöver en kärlekshistoria - en berättelse om vården mitt i byn som alltid finns där. Med kunnig och engagerad personal som gör stora och små mirakel varje dag. Jag tror att det måste börja med att vi själva som jobbar i och kring vårdcentralerna ser och förstår att det är en story värd att berätta!